Herr Värk

I profylaxkursen lärde vi oss att simulera och ta oss igenom värkar genom att andas.

Partnern, jag i det här fallet, ska förvarna genom att först yttra:
”Här kommer Herr Värk”*
Sen nyper jag den gravida, B, på insidan av låret och stegrar värken till en topp genom att nypa allt hårdare.
Istället för att ge mig en rak höger när det gör som ondast måste B andas behärskat genom värken tills den klingar av.

Typ så. Det funkade förvånansvärt bra när vi övade igår. Tyckte jag.

I morse hittade B ett sätt att ge tillbaka.

Efter fotbollsspelande i måndags har min träningsvärk i lår, ljumskar och bak nått oanade proportioner. Över en natt har jag åldrats radikalt. För en så enkel sak som att dra på mig strumporna var jag tvungen att sätta mig på sängen och lyfta upp benen i densamma med hjälp av händerna. På väg ut till köket stapplade jag som en 70-årig gubbe. Givetvis såg B min plågade min och att jag fick stödja mig för att kunna sätta mig ner vid frukostbordet.

Hon var inte sen att utnyttja det.

”Nu kommer det en värk!”
Plötsligt hittade B:s fingrar alla mina ömma punkter.
”Nu kommer det en värk! Nu kommer det en värk! Nu kommer det en värk!”

Herr Värk kan dra åt helvete, säger jag.

*Nej, vi kunde inte ta instruktionerna på orden. Herr Värk har faktiskt blivit ”Här kommer en värk” när vi övar.