Men först blir det reklam

Årets julklapp redan utsedd

Apropå rökning dårå.

Försten att verkligen se nån använda askkoppen vinner. Cigarrer och cigariller ger pluspoäng.

Rökning undanbedes?

Man kan ju fråga sig om det nånsin kommer bli sommar när man kollar ut genom fönstret. Skulle det, mot förmodan, bli varmare än 10 grader igen har vi i alla fall börjat smida planer för vår gemensamma ledighet. Det lutar åt att vi liksom förra året lämnar stan för ett hyrt hus vid en sjö i en skog i vårt avlånga land. Nu kan Huset med stort H vara funnet.

Annonsen lovar gott. Det här vill jag se i verkligheten.

"fint och exklusivt sommarhus"
"underbar sjötomt"
"mysigt inrett vardagsrum med brasskamin"

Och det är vad jag noterar från mitt hörn av soffan idag.

Natten i korthet

01:37.
Skrik från andra rummet.
Kräks i säng.
Kladd på vägg.
Upp och byta.
Såja såja.
Måste duscha.
Såja såja.
Ren pyjamas.
Trösta, lägga, lyssna.
Oro, oro, oro.
Och plötsligt morgon igen.
Jag. Hatar. Kräksjukan.

Dålig karma

Förr kunde jag skratta alla mag- och kräksjukor i ansiktet. Hahaha, skrattade jag. "Jag blir ALDRIG kräksjuk."
Jag var odödlig.

Så blev jag pappa och för två veckor sedan låg hela familjen däckad efter att ha kräkts ikapp.
Först a-barnet.
Sen jag.
Och någon timme senare hängde B på kräkståget.
Sen ett tag tillbaka är vi fullt friska igen och jag har en större respekt för allt vad sjukdomar heter.

I dag skriver Onekligen om bumerangkräk, timmarna innan jag fått ett sms om att en kompis dotter, som vi träffade senast igår, kaskadkräks.

Nu går jag här och känner efter lite för mycket. Ångrar att jag skrattat. Jag blir inte sjuk igen, va?

Vavava?

Edit undo

Fick reklam från Barnens bokklubb. De har en del att jobba med innan jag köper något av dom. Trovärdigheten och korrekturläsningen bland annat.

Vaereförendag?

Inte vilken dag som helst detta.

Nej, det är a-barnets 11-månadersdag.
Det är första riktigt friska dagen för hela familjen efter en överjäklig kräksjuka som hållit oss i ett vidrigt grepp.
Det är dagen då jag testar om det går att blåsa liv i bloggen igen.

En bra dag med andra ord.

En tillbakablick

Om någon under tidiga 2008 sagt att jag nästa år, 2009 that is, kommer att…

• bli pappa
• köpa bil – en kombi dessutom
  
• sälja lägenheten och köpa hus
• få uppleva SM- och cupguld med AIK
• bli gubbe
  

…hade jag skakat på huvudet och avfärdat uttalandet som fullständigt galet.

Men det har hänt. Och det är verkligen galet.

Hur ska 2010 kunna toppa detta?

För dig som undrar

Det går så fort nu, livet. Jag hinner inte blogga. Så läser jag introtexten till höger som jag skrev för ett tag sen och inser att det här är min blogg.

Alltså bestämmer jag takten på inläggen.

Mellan uppdateringarna har det hänt grejer minsann. Vi har köpt hus. Vi har sålt lägenheten. Jag har varit på fulkryssning till Åbo. Mitt i allting har A-barnet fått sin första tand, börjat krypa (med en jäkla fart) och blivit något lättare att natta om kvällarna än för några veckor sedan. Jag har världens finaste unge med världens finaste unges finaste mamma, som fyller mitt svarta hål av bekräftelsebehov.

Men Jeppehej har inte dött, bara slumrat och kan nu vara på väg att vakna igen. Så lägg tillbaka mig som bokmärke genast, Daniel.

A-barnets första ord!

A-barnet har yttrat många bububu, bäbäbä, gi, gi, ah, öh, och andra ljud som inte kan tolkas som annat än just ljud. Men så i helgen hände det. A-barnet satte ihop ljuden och skapade ord. Tänk, ett första ord!
Vi sitter och äter vid köksbordet med A-barnet i stolen på kortänden. A-barnet kladdar med nåt i matväg. Stannar plötsligt upp. Tittar åt vänster, på mig. Tittar åt höger, på B. Mungiporna drar iväg uppåt till leendet man inte kan få för mycket av. Tittar på mig igen. Lägger huvudet så där charmigt på sned. Och ler ännu större. Pillemariskt. Sen kommer det. Det första ordet.
- Göbbe.

Fallet Louise

Om bakåtsträvaren och ”experten” Louise Hallins mål är att provocera och uppröra är jag en av många som lyfter på hatten och ber att få gratulera. Det lyckas.

Igår agerade hon på nytt som allvetande psykoterapeut i Svt:s morgonsoffa och bräkte ur sig teorier som grundar sig i ett 50-talsideal. Om jag till en början känt att jag vaknat på rätt sida fick Hallins självgoda och arroganta nuna det genast att kännas som att hon var i mitt sovrum och vräkte över mig på den andra, följde upp med att skrikande hoppa i sängen och avslutade med att putta ner mig på ett golv fullt av små legobitar.

I ett inslag för två veckor sedan* fick Hallin oemotsagd påstå att barn inte ska separeras från mamman vid sex månaders ålder och att pappan inte ska vara hemma förrän barnet är i ettårsåldern, eftersom det skadar barnet. Typ. Jag kan till viss del köpa det här om Hallin menar att barnet inte ska separera helt och hållet från den PERSON eller de PERSONER som stått barnet närmast men nu är det ju inte vad Hallin säger. Istället låser hon sig ständigt vid en kvinna-man-mamma-pappadiskussion där hon gärna förminskar pappan. Det är bakåtsträvande, konserverande av könsrollerna och en fet otjänst för jämställdheten.

I gårdagens Gomorron Sverige** fick fint nog Jennifer, HEJA!, replikera på inlägget från Hallin, som dock verkade tämligen obrydd av kritiken. Hallin körde på och över med döva öron och lyckades som lök på laxen även proklamera att det optimala är om pappan är hemma först när barnet kommit upp i tvåårsåldern. ”För barnets bästa.”

Snicke-skit-strunt-snack.

Jag är övertygad om att ett barn behöver närhet från en person – inte ett specifikt kön. Det behöver inte ens vara den biologiska mamman eller pappan som finns där för barnet, det duger fullt och gott med någon som kan, vill och förstår barnets bästa och kan ge den uppriktiga kärlek och uppmärksamhet barnet behöver. I vårt fall är det jag som finns där en större del av tiden just nu. Jag tror nog att A-barnet kan bli en tänkande och kännande människa utan anknytningsproblem ändå.

Efter drygt en månad som föräldraledig ser jag många, många fördelar med att dela lika och att jag gått hem efter ”bara” sex månader. Utöver att jag kan vara den trygga och tröstande famn som ibland behövs, att jag kan mata vårt barn, byta blöjor, natta, förstå och tolka vad som behövs och är rätt ”för barnets bästa”, så finns också andra vinster utanför barnets sfär. Som att jag och B har samma och rättvisa möjligheter att fortsätta göra karriär med allt vad det innebär. Eller att vi nu skapar en grund där vi båda tar lika stort ansvar för hem och barn och som vi strävar efter att hålla även när de tuffare åren kommer med VAB, hämtning och lämning på dagis med mera, med mera.

Nä du, Louise Hallin. Släpp din ruttna sarg från 50-talet och kom in i matchen som liras på 2000-talet.

*inslaget finns inte längre kvar på Svt Play
**inslaget börjar ca 2:20 in i programmet

Vad var det jag sa?

Är på H&M:s huvudkontor när en kläddesigner, eller vad hon nu var, uppmärksammar nappen som hänger i hållaren på min kofta.
– Snyggt, säger hon.
Och jag bara:
– Tack.

Medgångssupporterns tal till nationen

Jo, apropå AIK:s SM-guld har A-barnet, som drygt sju månader gammal fått uppleva sin första stora framgång med Gnaget, bett att få lämna en kommentar.

Lär dig krypa.
Lär dig gå.
Lär dig älska AIK.

Inte nödvändigtvis i den ordningen dårå.

Barnvagnsbio

Det där med barnvagnsbio är en bra grej.
Man går på bio mitt på dagen.
Dricker gratis kaffe.
Hänger inte upp sig på att andra stör under filmen.
Kommer och går ur salongen lite som man vill och utnyttjar det också när filmen blir för tråkig eller blåsan för liten av för mycket gratiskaffe.
Hänger med andra föräldrar.
Får presenter med reklamtryck när filmen är slut.
Och småler åt det ironiska i SF-uppmaningen i inledningen: "Stäng av mobilen. Du stör väl inte under filmen?"
Hahaha!
"Du stör väl inte under filmen?"
30 skrikande småbarn går på bio.
"Du stör väl inte under filmen?"
Roligt.

Åh, vilket party

Var på inflyttningsfest i helgen. Jag hade mycket kul bland vännerna som var så fina och glada och roliga och jag häpnade över att man på festen hade en egen bartender som blandade drinkar. Hemma, i köket! Mycket lyxigt. Tyvärr fick vi lämna tidigt eftersom en av oss inte kunde hantera festandet.

Det showades och gapades. "Kolla jarå, kolla jarå!" Sen skulle det kräkas lite till höger, vänster, över sig själv och andra innan utmattningen klubbade ner festprissen som däckade i vardagsrumssoffan. Då blev det dags att åka hem.

Morgonen därpå var jag lite seg. Precis som det ska vara efter en lyckad fest. Härligt!

Cirkulera - här finns inget att se

Ett meddelande till er (ni har varit åtminstone fem hittills) som hittar hit genom att googla "begagnad permobil", "begagnade rullatorer" eller genom liknande varianter:

Tyvärr måste jag göra er besvikna. Jag har inga såna och kan heller inget om dom. Kanske prova Blocket?

Lycka till.

Gardera med tvåa

A-barnet slocknade precis på köksgolvet. Så vad göra?

1) Preparera dagens lunch och göra fruktmos?
X) Passa på att välkomna alla (hittills bara en?) nya läsare som hittat hit via Kanalisera?
2) Brygga kaffe, fixa och göra mig redo att dra ut så fort A-barnet vaknar?

Svar: X.

Välkommen.

Hovbilen?

Och sen kom kronprinsessan Victoria och hennes kille Danne körandes. De hade väl varit och spanat in sitt nya boende i Haga slott. Tänk va, kungligheter i en Ford Focus. Det kunde man ju inte tro.

Män med stora objektiv

Lika säkert som att björnar skiter i skogen kan man alltid lita på att möta män med stora objektiv i Hagaparken. Så ock denna dag. "Här kommer jag med min balla systemkamera och skitstora och jättedyra objektiv och blir värsta bästa fotografen." Typ. Det är nåt tramsigt över det hela. Ser ni? Där borta står han. I blått. Med sitt stora objektiv. Och här står jag och plåtar med min mobil.

Föräldrapoäng

Att promenera i Hagaparken en klar höstdag och sen slå sig ner på en bänk i solen med en termos kaffe.