Mot slutet av juli var B inte sig riktigt lik. Hon var tröttare än vanligt och kom ofta in efter löprundorna och ojade sig för att det rätta flåset inte slog in. Det var heller inte särskilt gott med rödvin till den grillade maten och långt innanför ljumskarna hade det börjat ömma. Borrelia och/eller någon obskyr cancer i äggledarna tänkte vi och raljerade. Ni borde kunnat tyda signalerna, tänker säkert någon annan.
Ytterligare två veckor gick innan vi på allvar började fundera över varför B mådde som hon gjorde. Alkohol var minsann inte lika gott som det brukar vara under sommarmånaderna. Och när hade hon egentligen mens senast? Vi hade märkt att den var oregelbunden sedan vi slutat med hormonfyllda preventivmedel, men borde det inte vara dags nu? Att B skulle vara gravid fanns inte med i kalkylen för vi hade ju haft koll på de säkra perioderna och dessutom använt kondom. Eller hur var det med den saken?
En lördag i mitten av augusti tröttnade B alldeles för tidigt när vi på kvällen hängde hos kompisar och spelade spel. Vinet var surt och det enda som lockade var 140-sängen där hemma. Hela veckan hade hon känt sig sjuk och hängig och det konstiga stället långt innanför ljumskarna ömmade mer än någonsin. Dagen efter kom vi fram till att B måste höra av sig till gynmottagningen för att få någon form av diagnos och eventuell hjälp. Eftersom vi förstod att dom skulle fråga om B var gravid skulle vi bara försäkra oss om det vi allra minst vågade tro. På så sätt skulle vi spara tid och läkaren kunde gå direkt på sjukdomsorsaken. Jag gick till centrum för att köpa ett graviditetstest.
"Bara jag inte möter någon jag känner nu. Hur förklarar jag det här?" tänkte jag när jag med dunkande hjärta gick in på apoteket. Händerna som plockade ner Apolivas graviditetstest från hyllan var varma, på gränsen till svettiga. "Bara jag inte möter någon jag känner nu, bara jag inte möter någon jag känner nu", fortsatte att upprepas i huvudet när jag närmade mig kassan.
– Du får vända på den, sa B och räckte över den vita stickan som hon minuten tidigare kissat på.
Nu stod vi där i badrummet, lätt nervösa. Så långt hade jag i stort sett förnekat möjligheterna att B kunde vara gravid. Men ändå, tänk om... Efter att ha högläst instruktionerna tre gånger för varandra förstod vi att två blåa streck betydde barn.
Jag vände på stickan. B gapade. Jag gapade. Badrummet snurrade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar