Min första period av föräldraledighet är över för den här gången. Igår började jag jobba. Jag har haft nästan fyra fina och bitvis jobbiga veckor hemma, men nu är glansdagarna passé. Förutom den mentala påfrestningen med att jag inte längre kan hänga med familjen (åh, vad jag gillar att säga familjen) i samma utsträckning har jag även upptäckt en mer fysisk avigsida med att börja jobba.
I morse när jag skulle ta mig till Söders höjder kändes det som någon legat och gnidit bark mot mina arma skinkor. Det ömmade och sved utav bara helvete. Sen slog det mig: jag cyklade till och från kontoret första dagen. Jag har inte cyklat på ett halvår.
Det är ett hårt liv jag lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar