Morgonstund har kräks i mun

Vaknade vid femsnåret i morse av att B frågade om det inte var dags att byta blöja.
Ja. Jo. Okej. Blöjbytena är ju ändå mina. B ammar, jag byter blöjor. Inget att tjafsa om egentligen. Så jag kliver upp, redigt sömndrucken och lätt irriterad eftersom jag inte förstår varför jag ska byta. Jag vet ju att inget har hänt. I badrummet tänder jag bara ena lampan i hopp om att vakna så lite som möjligt. Ögonen skaver.
Öppnar blöjan och konstaterar:
Det är torrt.
Fan.
Varför i helvete skulle jag byta blöja?
Mer irriterad irrar jag tillbaka till sängen där B sover. Hon vaknar till när jag lägger mig ner.
Frågar vad jag gör. Är det dags att amma?
Ännu mer irritation, men jag lyckas kväva den bra så det inte syns.
Har du glömt? Du sa ju... Va fan.
Men B har inte sagt något.
Det är bara jag som har drömt att hon sagt åt mig.
B hånler.
Och nu vaknar den lilla också. Vägrar att somna om.
Ammas.
Rapas.
Bajsar.
Fan.
In till badrummet igen. Tänder båda lamporna för nu är jag ändå vaken. Byter på rekordtid. Jag har redan blivit snabb med blöjorna tycker jag.
Färdig.
Upp på axeln med den lilla. Och så släpa sig tillbaka till sovrummet.
Då kommer spyan.
Den kommer i två hulkningar. Det skvätter. Stänker. Rinner.
Bara att vända om till badrummet igen. Båda lamporna är fortfarande tända.
Jag börjar om på nytt.
Det är måndagmorgon på ett annat sätt än jag är van vid.