Vi är framme nu

Vad fan var det som hände? Känslan av att ha befunnit sig i något som kan liknas vid en tidsmaskin är stark.

Utanför rummet som jag inte lämnade på tio timmar rullade dagen på som vilken annan dag som helst. Folk åkte till sina jobb och skolor. De åt lunch vid ungefär samma tid som dagen innan. Med sina kollegor och kompisar avhandlade man antingen (1) Väder, (2) Nyheter, (3) Gårdagens tv-program, eller (4) Samtliga nämnda punkter. Obetydligheter med andra ord.

För mig stod tiden stilla. Vad som hände på andra sidan väggarna spelade inte någon roll. Här och nu var vad som gällde. Runt omkring mig blinkade och pep maskiner regelbundet. Slangar och sladdar sträckte sig över rummet. På golvet allt man knappt kan föreställa sig i en salig röra. Vänliga men bestämda röster hördes i periferin.

Så plötsligt var det tisdag och klockan 14.26. Intill mig låg B. Hon såg inte heller ut att förstå vad som hänt. På hennes bröst låg ett litet barn och skrek.