Här delar jag med mig av mina nojor och tror att det ska ha en terapeutisk funktion. Att det ska hjälpa mig att gå vidare. Jo tack. Det har resulterat i att ”vänner” vill ”hjälpa till” på olika sätt.
På 30-festen i lördags stod jag i köket när D, drygt 2 år, närmade sig. D har tidigare haft navelbråck, men det var såklart inget jag tänkte på då. Jag hade trevligt. Drack vin och åt snittar och så. Klart man inte tänker på navelbråck då. Jag sjönk intet ont anande ner på knä för att möta D och höra vad han ville. Då. Lyfte. Han. På. Tröjan. Naveln visade sig. Ute i vardagsrummet stod pappan P kvar och flinade.
Sen fick jag en present också. Boken ”Nojor, fobier och fixa idéer”. Nu håller jag på att addera ytterligare en noja till fobikontot eftersom jag började bläddra i den. I boken berättar Lars, 28, om sin stora skräck: ”Jag har absolut inga biblioteksböcker i sängen p g a oerhörda bacillmängder på böckerna.”
Tack för uppvaktningen.
3 kommentarer:
Och i en nysning flyger det ut runt 5000 droppar snor/slem i en hastighet av 120 km/h som dessutom farligt snabbt biter sig fast i dina friska slemhinnor så du alltid blir sjuk sådär lagom till helgen och måste sova med pappersbitar i näsan för att inte kudden ska bli blöt av allt gojs och för att du ska få nån form av riktig sömn under denna vecka vilket är svårt eftersom man lätt drabbas av syrebrist och vaknar när kroppen i sina gamla vanor försöker dra in luft genom näsan vilket inte alls går, för där har du ju stoppat pappersbitar. Tänk på det du nästa du gång du åker tunnelbana.
avslöjja ALDRIG dina nojjor...
ALDRIG
Linn: Haha! Men äh, det är lugnt. Jag är faktiskt inte så rädd för förkylningar och snor och sånt.
p1r: Oj. Den där länken var... ja... jag vet inte vad jag ska säga... Tack?
Skicka en kommentar