Även om jag känner att jag kan leva länge på att bara titta på den lilla måste man trots allt äta då och då har jag förstått. Det känns extra tungt när det ser ut som det gör utanför fönstren.
Snön kom in från sidan och piskade ansiktet när jag motvilligt gick till affären. Det sved i ögonen och kinderna smärtade. En kompis beskriver vädret målande som motsnö. Jag kallar det pissväder. När jag passerade ett par i snöyran snappade jag upp en tredje beskrivning. På knackig Göran Persson-engelska försökte mannen förklara för kvinnan vid sin sida:
"You know, in Sweden we call it busväder. You know, snowing and blåsing."
Sen blev det liiiite lättare att handla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar