Första besöket hos mödravården gjordes för ett tag sen och jag blev luft för en stund.
Det var väldigt olustigt.
Först sitter vi och väntar i ett rosamålat väntrum med information om gravidyoga på väggarna och alltombarn-tidskrifter på bordet. Osköna stolar är det också. Trots att allt pekar på att vi har kommit till rätt avdelning frågar vi oss om det är meningen att vi ska vara där.
Sen kommer barnmorskan och tar emot oss.
Jag reser mig upp och stegar fram med högerhanden redo att hälsa.
Scenen går över i slowmotion.
Barnmorskan ser mig inte. Hon har istället fäst blicken på B som står bakom mig och klättrar nästan över mig för att lägga sin hand i B:s. Med överdriven tydlighet markerar barnmorskan att hon ska hälsa på B först. När deras händer möts står jag som ett fån bredvid dom med handen framsträckt, varpå jag får presentera mig.
Jag känner mig förbisedd och oviktig.
Jag kan ta att B är den gravida och att besöket till allra största del handlar om henne, men att bli så uppenbart nonchalerad är obehagligt. Jag försöker inte stjäla uppmärksamheten från B eller visa mig duktig som följer med henne. Jag är där för att jag är högst delaktig i graviditeten. Då tycker jag att jag kan räkna med ett välkommet bemötande. Minst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar