Dålig karma

Förr kunde jag skratta alla mag- och kräksjukor i ansiktet. Hahaha, skrattade jag. "Jag blir ALDRIG kräksjuk."
Jag var odödlig.

Så blev jag pappa och för två veckor sedan låg hela familjen däckad efter att ha kräkts ikapp.
Först a-barnet.
Sen jag.
Och någon timme senare hängde B på kräkståget.
Sen ett tag tillbaka är vi fullt friska igen och jag har en större respekt för allt vad sjukdomar heter.

I dag skriver Onekligen om bumerangkräk, timmarna innan jag fått ett sms om att en kompis dotter, som vi träffade senast igår, kaskadkräks.

Nu går jag här och känner efter lite för mycket. Ångrar att jag skrattat. Jag blir inte sjuk igen, va?

Vavava?