För dig som undrar

Det går så fort nu, livet. Jag hinner inte blogga. Så läser jag introtexten till höger som jag skrev för ett tag sen och inser att det här är min blogg.

Alltså bestämmer jag takten på inläggen.

Mellan uppdateringarna har det hänt grejer minsann. Vi har köpt hus. Vi har sålt lägenheten. Jag har varit på fulkryssning till Åbo. Mitt i allting har A-barnet fått sin första tand, börjat krypa (med en jäkla fart) och blivit något lättare att natta om kvällarna än för några veckor sedan. Jag har världens finaste unge med världens finaste unges finaste mamma, som fyller mitt svarta hål av bekräftelsebehov.

Men Jeppehej har inte dött, bara slumrat och kan nu vara på väg att vakna igen. Så lägg tillbaka mig som bokmärke genast, Daniel.