Lyxlunch

Jag har A-barnet för mig själv under dagen eftersom B gör annat. Det går mycket bra. En liten miss i matplaneringen har dock gjort att jag bara har en ranson av utpumpad mjölk att röra mig med. Det gör dagen lite mer spännande. Så till lunchen är det jag som packar in stol med barn i bil för att ta mig in till stan och möta B. Jag har egentligen ingen lust, över huvud taget, att åka in till city, men vad gör man inte för sitt barn. Ungen måste ju ha mat.

Som jag anat är det inte helt lätt att hitta en plats att ställa bilen på. Jag snurrar i city en stund innan jag bestämmer mig för att ett parkeringshus är enda chansen till parkering. Jag är medveten om att jag är kass på att köra i trånga utrymmen, vilket mycket riktigt också visar sig omgående. Som tur är märker aldrig A-barnet hur stressad jag blir när jag är nära att skrapa upp ena sidan på vårt blå åk när jag försöker klämma mig in i en tom ruta. Nu är gråten nära. För mig alltså. Jag kan inte parkera här! A-barnet däremot tar det hela med ro, men jag vet att det när som helst kan bli skrik och panik när en tom mage säger ifrån. Med nöd och näppe lyckas jag backa ut igen och hittar en tillräckligt bred ruta. Och nu kommer räddningen: B med mjölk.

Lunchträffen är över på några minuter. Den korta sejouren i p-huset kostar oss 54 kronor och skakiga ben. I bilbarnstolen intill mig har ett mätt och lyckligt barn precis fått sig sitt livs dyraste lunch.