onsdag, maj 6

Faderskapet, del 1

I förra veckan påmindes jag abrupt om att jag inte är pappa på riktigt - än. En kvinna från kommunens familjerätt ringde för att boka en träff med oss. Jag och B är inte gifta och därför måste vi på heder och samvete intyga att jag är far till A-barnet. Urbota förlegat och provocerande.

Jag intog snabbt en försvarande position. Myndigheten skulle minsann inte bjudas på några artigheter. En tid skulle bokas – inget mer. Likgiltigt började jag bläddra i kalendern för att hitta en passande dag. Den dagen kan vi inte. Inte den heller. Helst morgon eller sen eftermiddag eftersom vi har bättre saker för oss. Till slut hittade vi en tid. Tack och hej.

Trodde jag. Men nu började kvinnan ställa frågor om födelsevikt och om vi kommit fram till ett namn och blablabla. Jag kom av mig helt. Min nonchalanta inställning smulades sönder fullständigt. Började nästintill stamma och ha mig.
– Eh. Ja. 3,5 kilo ungefär. Typ.
I lurens andra ände: Tystnad. Och sen ett ”Mmm…”
Bilder av hur A-barnet tas ifrån mig flashade förbi. Myndigheten tror inte att jag det är jag som är pappan. Sekunden senare kom jag ihåg det jag vet så väl:
– Trekommasextrenoll! Trekommasextrenoll! Ja. 3630 gram var vikten för att vara exakt.
Jag hörde desperationen i min egen röst. Myndighetskvinnan måste också ha gjort så och mötte mig än en gång med samma besvärande tystnad. Hon verkade notera min uppgift. "Mmm…"

När jag la på luren några frågor senare kände jag mig obekväm. Dels för att jag inte förstod varför jag blev så nervös, dels för frågorna som i efterhand kändes kontrollerande och smått förnedrande.

Nästa vecka ska faderskapet fastställas. Jag går in med inställningen att allt kan hända.

4 kommentarer:

Medelklassman sa...

Så går det när man inte skärper sig och skaffar barn när man gift sig.

Jämra lallare!

Jeppehej sa...

Vi lallar som vi lär. Förlåt oss ty vi har syndat.

Claes sa...

Ja, tänk om du skulle vilja vara pappa utan att liksom vara det på riktigt med gener och allt. Stackars barn...

Lyssna på Göran Hägglund som KÄNNER att det är bra om det är barnets RIKTIGA pappa och mamma som det får leva med.

Du har väl gjort ett genetiskt faderskapstest nu så du inte riskerar att föra den stackars myndighetspersonen bakom ljuset? :-)

Sam sa...

jag undrar vad som händer om man INTE går dit.

"Näe jag har ingen lust - jag är trygg i min egen vetskap om mitt faderskap."

Släpar dom dit en? Hittar på en pappa? Kungen..japp så måste det vara. Vår landsfader får automatiskt bli barn till alla vars fäder vägrar låta sig förnedras av att sitta framför någon som frågar var man var vid tiden för barnets tillblivelse.

Stenålder.