Vi har sagt att jag ska vara B:s manager under graviditeten. B ska koncentrera sig på att växa medan jag håller i allt annat. Allt annat inbegriper bland annat allt pappersarbete, alla kontakter med mödravård, förlossning, kurser etc, att hålla reda på vad B får och inte får äta och att hålla koll i allmänhet. Har B en fråga ska den gå genom mig. Allt för att så långt det är möjligt dela lika på graviditeten.
Det gick bra i början. Jag hade stenkoll och tyckte mig ofta kunna ge svar på B:s frågor och funderingar. Men så här sex månader in i graviditeten måste det erkännas att det funkar sämre. Jag har fortfarande koll på träffar och tider men jag kan inte längre svara på B:s funderingar med lika högt huvud som tidigare och är sämre påläst än B i flera frågor.
Det är svårt att sätta fingret på vad det är som hänt. En förklaring kan vara att B med ryggont och sparkar påminns tjugofyrasju om att hon ska bli förälder och hennes oro för förlossningen är med fog större än min. Undrar hon något är det lätt att med omedelbar närhet till internet ta reda på vad det beror på och därifrån läsa ännu mer. Det är dock långt ifrån hela förklaringen som också innefattar att jag slappnat av för mycket, läst mindre och tänkt ”äh, det är så tidigt än så länge – jag hinner förstå sen”.
Det lilla avstånd som nu har börjat växa mellan oss riskerar att bli större ju närmare dagen D vi kommer. Ju mer B kan och vet, desto mer backar jag och hamnar i skymundan med följden att våra föräldraroller snedfördelas. Inget ovanligt – så här är det i många familjer där den ena parten har och tar större ansvar än den andra.
Så vill varken jag eller B ha det.
Från och med nu gäller alltså för mig att ta reda på mer om foglossning, förlossning och all annan tänkbar lossning. Och ibland måste jag gå tillbaka till det här inlägget för att påminna mig om det här. Det är läge för förändring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar