Den börjar ta form nu. Magen alltså. Vi är redan inne i vecka 26 och tiden flyger fram i takt med att magen växer. Himla fint är det. Nu går det också att uppfatta att det sparkar bara genom att titta på magen och lägger man handen på magen pulserar fingrarna emellanåt. B påminns mest hela tiden av fosterrörelserna medan jag tar del av dom när vi är ensamma tillsammans.
Det finns i alla fall en sak som är mig privilegierad. Genom att lägga örat mot magen kan man höra barnets hjärta läste vi någonstans och jag provade en morgon.
Bingo! Visst funkade det. Ett lågt, snabbt och rytmiskt pockande hördes där inifrån. Jag sken upp inombords och det syntes nog också.
Någon vecka senare har jag förstått att händelsen var en ovanlig fullträff. Morgon och kväll har jag försökt hitta hjärtat igen men inte lyckats. Jag har låtit örat vandra över hela B:s mage och även provat med att trycka en toapappersrulle mot magen för att hjälpa till att höra bättre. Det läste vi också om att man kunde göra. Men inga ljud. Det enda rullen resulterat i är OS-ringar över B:s mage när jag desperat tryckt den mot hennes hud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar