Nej, jag har ju en blogg för bövelen där jag enkelt kan dela med mig av söta bebisbilder och snabbt få bekräftat vilken fin unge jag har. Smart. Verkligen smart.
Seså. Kommentera nu.
torsdag, oktober 1
Min mobila bild
Jag har blivit en sån där. En sån där som bär med mig mitt barn på bild var jag än går. Så fort jag slår av tangentlåset på mobilen möts jag för tillfället av det här sköna ansiktet:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har mina barn som bakgrundsbild. Hemma. Inte på jobbet. Där har jag en gräns.
Å så min fru och stora son på mobilen.
Naaawww, ain't I adoreable?
Låter som du kvalar in bland alla oss andra tämligen sunda, irrationella, objektiva föräldrar. Så vad vill du ha för kommentar...?
Adoreable indeed. Med stor sannolikhet kommer ungen snart pryda vår datorbakgrund hemma. Men aldrig på jobbet. Det är min gränsdragning hittills i alla fall.
Äsch, alla kommentarer är välkomna. Jag söker bara bekräftelse. Det är ju en av anledningarna till att man bloggar. Inte sant?
Jag tycker det ser ut som om det ska till att hugga efter din strupe snart. Tips: Kolla hårbotten efter siffror.
Men det var en mycket fin bild. =)
Jag tror jag har en miljard foton på min ettårige son. Jag vet, det är inte normalt.
Trevlig blogg. Fick tips om den från en av mina läsare. Jag lät återkomma.
Vänligen Nina
Skicka en kommentar