Det finns ett Vänner-avsnitt där Rachel hånas för sin ögonskräck. Igenkänningsfaktorn är hög. Jag reagerar på ungefär samma sätt som Rachel när någon börjar pilla i ögontrakten. B har upptäckt det här och utnyttjar det å det grövsta emellanåt. Hennes bästa bus, mitt värsta, är när hon lyckas byta bakgrundsbild i min mobil utan att jag märker det. När jag trycker bort knapplåset stirrar ett uppspärrat och blodsprängt öga mot mig. Min första reaktion blir att vända bort huvudet, skruva på mig och grymta uuäähh. Sen tittar jag nyfiket igen för att på nytt känna obehaget skölja över mig.
En liknande känsla får jag av utåtvända navlar. Det ligger nåt väldigt otäckt över dom. Jag fascineras och ryser på samma gång. Vi vet ju alla att det naturliga är en inåtvänd navel, men tydligen inte när man är gravid. Nu oroar jag mig för att B:s navel kommer fullgöra sin vandring utåt. Det skulle i så fall betyda att den sista perioden fram till förlossningen blir jobbig för oss båda.
3 kommentarer:
Tänk om du får ett barn med navelbråck... då kanske du måste lämna bort det i något år eller så.
Du får nog öva på gravidnaveln så att du är helt anpassad tills det kommer en bebisnavel.
Och hur är det med navelsträngar egentligen, känns det lätt eller svårt?
D hade navelbrock.. det satt en ping-pongboll av hud mitt på magen...
/p1r
Navelbråck alltså? Jag har googlat det och det känns inte ok. Skulle bli svårt...
Skicka en kommentar